Idag har jag haft en jättefin dag tillsammans med vänner, vi cyklade i den fina vårsolen till Halvars och åt glass. Mysigt, må jag säga.

Nu är jag hemma, lyssnar på min nya låt. Eller min och min... min nya favorit, som jag spelat cirka fyrtio gånger sen igårkväll. Så bra är den, haha.
Jag skriver litegrann, en ganska innehållsfull text som jag tänker skriva ut och låta mina vänner läsa. En text om att välja rätt. Det kommer många val i livet, men det viktigaste är att välja rätt när man är barn och ung. När man blivit vuxen och redan hunnit uppleva saker har det inte riktigt samma betydelse, det är ju när man är barn som valen är viktiga. För det är de vägarna som leder till ens framtid.


Vad djup jag låter, men det är något att fundera över en kväll som denna. Kära vänner. ♥

Hejsan!

Du sa för ett tag sen att du och dina kompisar sjöng på någon grej, på er skola eller nåt. Vad var det? Kan du berätta?

Tack för att du börjat blogga igen, det uppskattas! :) kram

svar: Hejsan hejsan!

Ja, det stämmer. Vi hade musikcafé, som alla musikklasser på skolan får ha en eller kanske två gånger varje läsår. Vi valde då att ha lite mitt i terminen, på våren alltså.

Vi sjunger i kör (sopran, alt, tenor och bas), solosång, spelar instrument, sjunger i mindre gruppen och så vidare. Otroligt roligt att göra det tillsammans med fina människor som man uppskattar!

Jag, Alva, Vendela och Cornelia gjorde en egen cover av Free Fallin', en grym låt som spelas av John Mayer. Vi körde den trestämmigt med akustisk gitarr, bas och "fingerknäpp" och vi fick sådan himla bra respons efteråt!
Sen dess sjunger och spelar vi rätt ofta tillsammans och har uppträtt en gång efteråt också. Tanken är att vi ska komma igång på riktigt, att sjunga och spela på olika grejer. Kanske fester (hos människor vi känner såklart) och liknande. Varför inte göra saker man älskar liksom?

Jag ska se om vi kan filma/spela in när vi sjunger någon gång, skulle ni vilja höra i så fall? ♥

Jag har sagt det här ofta, men säger det igen. Jag har gjort många bra saker i mitt liv, men en av de bästa var att börja i musikklass och träffa sådana otroligt fina människor som idag ligger mig varmt om hjärtat. Det som är roligt är att vi alla har något gemensamt nu. Alla brinner för musiken och det är något vi har utvecklat det senaste året. Det gör ont i mig att tänka på att vi bara har lite mer än två år kvar, tillsammans. Att vi sedan ska gå skilda vägar. Men det måste ju ske någon gång för alla, även för oss.

Heja 7d5. ♥♥♥

Kram till dig!!


Här är vi tjejer, (plus Alexandra som är fotograf) men killarna är också guldvärda. Luciatiden 2011, åh. Helt otroligt. ♥

Vet ni vad?

Jag har gått från att äta i stort sett en halv macka med lite smör på om morgnarna, till att köra på värsta superfrukosten som jag står mig på ända till halv tolv!

Det känns faktiskt superduper, jag känner att man orkar mycket mer och har mer energi och glädje under skoldagens lektioner.
Har egentligen ingen aning om varför jag väljer att skriva om det här, det är ju ganska skittråkigt. Men till er som inte äter någon bra frukost, eller kanske till och med struntar i det totalt. Ajja bajja. 
Hur som helst, till er,  jesus vilken skillnad på människa alltså!

Numer äter jag någon form av mörkt bröd med pålägg (gurka är obligatoriskt!), Verum Hälsofil med blåbärssmak som jag toppar med AllBran Rågflingor och en hel skivad banan.

Perfekt för mig, då mår jag bra. Haha, låter som värsta hälsotönten nu. Men så är det faktiskt, vill ni orka med en skoldag utan problem samt få bra omdömen/betyg så krävs det faktiskt att man har energi. Och hur viktigt är det inte då att man får energi direkt på den nya dagen. Det är ju liksom lite sent att äta någonting när klockan blivit tolv. Då har man liksom slösat bort fyra timmar.



Men okej, nu har jag återigen babblat på om fruktansvärt tråkiga saker. Hoppas ni inte dog.

Med detta inlägg säger jag godnatt, jag ska köra plankan nu (rekord: 2 minuter och 22 sekunder) och sen borsta tänderna.

Sov gott! ♥

Jag är en sådan person som läser mycket bloggar och (tyvärr) påverkas av vad folk skriver och delar med sig av. Jag tycker det är jätteroligt att få ta del av människors tankar och idéer när de skriver av sig i en blogg. Och en blogg för mig, det är en sida där man delar med sig av de saker som är LÄMPLIGA att slänga ut på nätet. Som ALLA ska kunna läsa om utan att må dåligt eller känna sig kränkt, ledsen, arg osv. En sida där man kan hämta inspiration och glädje. Inte en sida som gör att man som person känner sig helt jävla totalt värdelös.

Jag undrar vart världen är på väg idag. Se på bloggvärlden, som exempel. Vad SKRIVER människor om?
Omröstningar om vilken kändis som är tjockast/smalast, vem som har snyggast rumpa, störst bröst, mest botox i läpparna och den största garderoben.

Vafan? När jag klickar mig in på en blogg som jag troget följer och gillar, vill jag inte mötas av "Dagens Snackis! Ska man vara tjock eller smal för att vara något värd?"

Det spelar väl ingen roll?!

Jag tar bara ett exempel, det handlar inte bara om människors kroppar. Inte alls. Men det är det som förstör människor idag.
Jag skyller inte heller ifrån mig, eftersom jag själv skriver väldigt mycket om de modernaste plaggen, snyggaste matchningarna osv. Jag kan även känna att jag måste skriva något som känns nyttigt, positivt och helt jävla overkligt, när jag egentligen är skitsur, ofräsch och onyttig.

Varför?

Jo, för att idag är man så rädd för att bli trampad på. Få en kommentar som berättar hur fel man gör. Man vågar inte vara sig själv för fem öre. Så FEL!

Det ska liksom vara som en fasad som skiljer på verklighet och drömmar. Som skiljer på liv och blogg.

Det finns MASSOR av bloggar som är otroligt bra och nyttiga. Som utstrålar glädje och positivitet.

Säg att 93% av bloggarna är super, trevliga och bara allmänt bra. Vilket är sant!

Men de 7% som är över, där det bara skrivs om ytlighet. Vem som är snyggast. Att man är vidrig om man väger ett kilo mer eller mindre. Ska det vara så?

Det finns vissa bloggar som jag inte ens vill besöka idag. Vet ni varför?

Jo, för att jag vet att jag kommer bli arg (egentligen: förbannad) och ledsen över att folk beter sig som omogna päron. Ni vet de där mjöliga, sura och äckligt hårda päronen som man bara blir arg och sur av när man sätter tänderna i?


Jag vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, jag vet inte heller vad jag vill förmedla eller varför jag skriver det.

Men jag vill inte att ni (eller någon annan) ska må dåligt över att människor skriver om yta. Som är så jäkla oviktigt egentligen!

Huvudsaken är väl ändå att man ska må bra, vara glad, kunna skratta, vara frisk, ha en familj, ha vänner och känna sig ÄLSKAD?

Inte känna sig snygg!

Är jag ensam om att känna så? Jag hoppas inte det.

Ja, nu fick ni lite att läsa såhär på fredagskvällen framför Let's Dance. Hoppas ingen tog illa vid sig, det var liksom inte meningen med det här inlägget.






Ta hand om er. ♥




Haha, den kändes passande...

Sådär ja, idag har jag varit duktig. Har gått några kilometer, varit hos hästarna och nu sitter jag och pluggar. Jag har hela lovet gått och tänkt på att jag måste plugga SO-begrepp som vi fick innan vi slutade, som vi säkert kommer ha den här veckan, men har bara sagt till mig själv: "äh, jag har flera veckor på mig. Jag tar det imorgon." Och nu har de där "flera veckorna" gått och jag har inte tagit tag i det. Så jävla typiskt mig. Så nu sitter jago ch råpluggar för att få in skiten i huvudet. Kul att få läxor över jullovet. Måste även läsa ut min engelskabok som jag haft i ca två månader nu, bra Clara. Så jag har lite att göra idag och imorgon. Ska även iväg imorgon så det blir ju lite... späckat ja. Annars är det skola på tisdag och jag längtar INTE. Ska bli hemskt, rent ut sagt. Okej, det är alltid kul att komma tillbaka till mina underbara klasskompisar, men det är fan så mycket tråkigare att höra "okej, då tar vi upp engelskaböckerna. Clara, kan du läsa? Det här är allmänbildning, nu lägger vi i en högre växel för nu är det årskurs sju vårterminen."........ Aaaargh.

Men men, det får gå iallafall. Ska iallafall se till att ha en bra dag imorgon, sista. Nu längtar jag som en jävla bäver till sommarlovet. Eller, de två sista veckorna innan vi slutar. Då är det underbart! Alla i klassen är glada för att sommaren är på väg, varje rast sitter vi tillsammans mot stenväggen utanför och solar oss, vi har klassföreståndardagar då vi brukar åka iväg och göra något kul och då LEKER verkligen livet! Älskar den tiden! Och så kommer man till skolan på kvällen, när solen fortfarande skiner och det är tjugo grader varmt, för att säga hejdå och önska glad sommar. Ååååååååååh. Kärlek. Fast... först ska vi ta tag i alla lektioner som kommer där emellan. Det är trots allt bara den åttonde januari idag, inte tionde juni. Tänk om det ändå kunde vara det, haha. Vi ska även genomlida en idrottsdag på Stadium Arena med alla högstadieklassen. Jag tror jag går under. HÖGSTADIEKLASSER! ALLA!!! Jag är ju tyvärr inte den sportigaste tjejen i skolan så... kill me. Då är det liksom 800 meter SPRING! Så får jag väl oturen att tävla mot fotbollssjuans killar liksom. Blähej. Nej, jag ska inte klaga mer nu. Tur att jag har mina vänner iallafall, vi stöttar varandra i vått och torrt. ♥


Världens söting!

Här är mina julklappar! Alltihop är stressfotat, därav det hemskt dåliga resultatet. Men ni ser nog iallafall!

iPhone, träningskläder, handledsvärmare, scarf, smyckesskrin, halsband, armbandx2, ring, (hårsmycke som inte finns med på bilden), pengar, presentkort och juleskum.

Mycket nöjd!

God kväll!
Vi har varit hos mormor och morfar, jag, min familj, morbröder och Lykke, ätit lite av julmaten, fikat, pratat lite rim och allmänt julprat. Mycket mysigt!
Nu ser vi på Bingolottos Uppesittarkväll, rimmar och lackar julklapparna och ätit lite julgodis. Nu är det julstämning på hög nivå, som jag väntat och längtat efter detta! JULSTÄMNING. Finally.

Imorgon blir det en lång dag, startar den som sagt med lite julklappar (om jag får några, det kan man ju inte ta för givet, haha) och sen julkalender. SÅÅ tråkigt att den är slut. Wäää!

Nej, nu ska jag se på teven. Bertil tolv, ett två. Ivar sjutton, ett sju. Olof sjuttiofra, sju fyra. Haha!


Stor kram till er, vi hörs imorgon på Julafton! Hoppas ni får en fin kväll. Puss! ♥

1. Pengar

2. Smycken från Style By Tyra

3. Thomas Sabo armband + berlock

4. Presentkort på Monki

5. Tri Brow ögonbrynsfärg, Make up Store



Såhär tråkig är min önskelista i år, men det blir ju lätt för min kära familj och släkt iallfall. Haha!

Jag ligger i min säng i min röd och vitprickiga pyjamas med Mimmi Mus på och skriver. Just nu går det väldigt bra, fingrarna springer över tangenterna och det känslan är rätt härlig. När det bara flyter på och texten bildas utan att man själv tänker. Det bara kommer.

Imorgon är det fjärde advent, känns ganska knasigt. REDAN liksom?! Men ja, tydligen. Det är väl detta hemska väder som inte bjuder på någon julkänsla alls. Men men, vi får försöka överleva iallafall!


Vad fan har jag fått hundrasjuttontusen femhundrafyrtiosex ord ifrån?!

Usch, vad dåligt jag mår. Idag fick min klass ett fruktansvärt tråkigt besked. Nämligen att vår världsbästa idrott- och svenskalärare ska gå mot nya äventyr och jobba på en annan skola. SOM JAG GRÄT! Usch, tårarna sprutade åt alla håll i en halvtimme. Josefine är verkligen världens bästa människa och vi har fått en sådan underbar relation på endast fyra månader. Hon är en ängel och ställer verkligen upp i alla lägen! Det har vi märkt många gånger. Jag älskar dig Josefine, hoppas du får det bra på nya skolan och att vi ses igen! STOR KRAM TILL DIG. ♥

Jag älskar min klass. Vi är så jävla otroligt bäst. Alla älskar alla och vi är ett så himla bra gäng. Sjunger fint gör vi också, vilket bara är ett jäkla plus i kanten! Eller i mitten...

Jag, Vendela, Matilda, Frida, Evelina, Fanny, Kajsa, Caitlin, Alva, Cornelia och Rosetta. Alexandra, som idag var lucia, var fotograf!

Love you guys!

Jag har absolut jordens bästa människor till vänner. Dem är riktigta, äkta och sanna. Jag har inte visat tillräckligt hur mycket jag uppskattar dessa otroliga människor, så jag tänkte göra det nu. Ni gör mina dagar till vad de är! Ni får mig att skratta så mycket som jag gör, ni får mig att vara den positiva och glada tjej jag idag är. Och ni har fått mig att inse hur rädd man ska vara om det man har. Ni har gjort mig till världens lyckligaste tjej, jag är så ofattbart glad över att jag har fått lära känna er. För ni fick mig verkligen att öppna ögonen. Jag hoppas att ni tar åt er av det här, för det är ni värda. Ni är världsbäst, ingen slår er!
Hade jag inte haft er med mig varje dag så vet jag inte hur jag hade mått, för jag mår så jäkla bra i ert sällskap. I er närvaro. Den vänskap vi byggt upp på endast tre år är det finaste jag har och det är det absolut bästa jag gjort i mitt liv. Hade jag inte börjat på Navestadsskolan den där hösten 2008 så hade jag inte fått lära känna er, och vem hade jag varit då? Inte den jag är nu iallafall. Vilken tur jag har haft, att jag fått lära känna er och att ni verkligen ställer upp och VILL. Människor kan störa sig på att vi skrattar så otroligt mycket tillsammans, men det är ju bara ett riktigt bra tecken på hur roligt vi har det tillsammans! 

When I am down and, oh my soul, so weary.
When troubles come and my heart burdened be.
Then, I am still and wait here in the silence.
Until you come and sit awhile with me.
You raise me up, so I can stand on mountains.
You raise me up, to walk on stormy seas.
I am strong, when I am on your shoulders.
You raise me up, to more than I can be.

♥

Bilder från läger i femman.  

God kväll!

Idag slog det mig hur bra jag och mina vänner egentligen har det. Vi har en familj som älskar oss, vänner som älskar oss, världens bästa lärare, allt vi behöver. Vi lever glatt, umgås med vänner, är duktiga i skolan och vet hur man beter sig. Vi är hjälpsamma och vi får hjälp tillbaka. Men nu har jag insett att alla inte har det. Alla har inte en kärleksfull familj, sanna vänner och allt de behöver för att vara glada. Livet ser så mycket svårare ut för andra människor, allt är annorlunda och de vet inte hur det är att ha det så bra som jag och mina vänner har det. Och det är hemskt. Barn borde få uppleva lycka, glädje och roliga saker som vi får. Vi är ju faktiskt alla de vuxnas framtid. Och har inte vi det bra så kommer inte heller framtiden att bli bra. Vi är framtiden, och vi måste få den uppväxt och relation till människor som vi behöver. Självklart finns det problem hos alla, alla bråkar någon gång, alla gör fel och alla säger fel. Men det löser ju sig automatiskt till slut, eller hur? Alla måste få en chans, trots personlighet, egenskaper och bakgrund. Alla är människor och alla ska behandlas lika. Men varför ser då världen ut som den gör? Varför bråkar alla? Varför skriker alla? Varför är det ingen som lyssnar? Varför är det ingen som beter sig på rätt sätt? Jo, för alla får inte dessa möjligheter att lära sig hur man gör.
Jag blir nästan chockad när jag inser att allt som är självklart för mig faktiskt inte är så självklart för andra. Visst, alla kan inte vara extremt överlyckliga och bara älska livet, men alla måste ju få en chans. Tyvärr är det inte så idag. När jag började i fyran och var en liten minitjej på tio år så var jag jättenervös för att de där jättestora tuffa niorna skulle göra något mot mig (det är väl vanligt att man oroar sig i början antar jag). Men vet ni? De som gick i nian kom fram till oss och sa saker i stil med "Vad söta ni är, vad heter du? Hur gammal är du?". Då kändes det som att man växte trettio centimeter där man stod, vad en liten enkel kommentar kan göra alltså. Men säger de äldre i ex. skolan så idag då? Nej, nu är det bara kaxa och visa vem som bestämmer som gäller. SJÄLVKLART finns det jättefina och snälla personer som är äldre, det är inte det jag menar, men jag menar bara att allt har förändrats så himla mycket på bara några år. Det är inte klokt.
Med det här vill jag säga att ni ska ta vara på det ni har och att ni ska vara rädda om varandra. För det är det finaste ni har. Ensam är man ingen. ♥


Alexandra, Fanny, Matilda (tror jag?) och Caitlin i våras.

Jag måste än en gång tacka er, först för att ni kommenterar så ofta och fint till mig och sen för att ni sprider min blogg och lägger ut ett gott ord för mig! Jag blir så glad när jag ser det så ni förstår inte, tack så jättemycket, det betyder massor!
Den här gången var det bästa Lovisa som gjorde mig så glad, tack!!

Hej! Som ni märkte så blev det inget bloggande igår, jag hann tyvärr inte efter dansen. Men nu är jag här och det är fredag! Underbart! Idag sjöng vi på spårvägsinvidningen i Guldringen, jag hade inga höga förväntningar och det var tur det, haha. Var väl kanske inte riktigt i min smak när det gäller underhållning och "firande", haha. Men det var mycket folk och det är ju alltid kul!
På måndag är vi lediga och på tisdag börjar vi klockan elva med lunch och sen rep med åttorna och niorna, sen iväg till Stadium Arena för rep resten av dagen och 19.30 startar den stora konserten som alla väntar på! Vi kommer inte hem förrän runt kvart i elva så därför får vi eventuellt lite sovmorgon på onsdagen också, detta innebär inga läxor. Så jäkla skönt! Förutom att vi i spanskagruppen har prov på fredag, men det klarar vi förhoppningsvis hyfsat bra, då vi i musikklassen har missat väldigt mycket på de lektionerna på grund av studiebesök och olika sång-engagemang så har vi inte hunnit göra färdigt alla kapitel som ska vara med på provet. Så jag känner mig inte helt safe.



Bästa gänget kan man väl säga! ♥ Vi kommer sakna dig något sjukt Linn, men hoppas du får det AWESOME på nya skolan!!!

Förra veckan när jag var i stan hörde jag några personer i min ålder prata. Ingen jag kände eller har sett tidigare och ingen jag la märke till, förrän jag råkade höra deras samtal. De var max ett år äldre än mig, och jag började fundera på vad ungdomar egentligen gör idag. Jag säger inte att jag inte gör något, men det jag hörde låg inte på min nivå iallafall. Är det alltså så att ungdomar/tonåringar mellan tretton och femton år dricker sig fulla på "fester" på helgerna? Är det så dagens sammhälle ser ut? När man passerat tio år, då går man ut och gör allt som är tillåtet i livet. Det här med gränser, vett, uppfostran och myndighet finns inte längre. Ska de små personerna som inte passerat tio år än ha detta som ideal? Är det vad folk ska se upp till och vilja likna senare?! Fjortonåringar som är ute och festar till långt in på natten, dricker och förstör sig själva. Jag förstår inte, jag skulle aldrig i mitt liv göra så nu! Vi är ju fortfarande bara barn!!! Arton år ska man fylla, då anses man vara vuxen nog att ta hand om sig själv och då anses man kunna förstå saker och ting som man faktiskt inte förstår som fjortonåring.

Jag tycker det är sjukt och jag blir mörkrädd av att höra sånt här. Eller är jag helt fel ute? Det kanske bara är jag som klassas som en jävla tönt som inte dricker mig full på fester. Fast nej, jag tror inte det. Det jag vill säga med det här är att jag tycker att folk ska tänka efter innan de gör saker, och framför allt FÖRSTÅ vad det är de gör!

Snälla ni, ta hand om er. Lev som ett barn medan ni är ett, ni hinner vara vuxna också. Jag lovar. ♥

Idag fyller min lilla sötisbulle Cornelia tretton år, välkommen in i klubben får man väl passa på att säga! Storrrrrrt grrrattis! (hade jag sagt detta i "verkligheten" hade jag snackat skånska, det gör jag för det mesta nu för tiden)Älskar dig!

Hej!
Jag har inte bloggat förrän nu för Alva och Vendela har varit här och  de drog precis hem. Mycket kul har vi haft! Vi spelade Vi i femman, vi går i sjuan och klarade inte av frågorna, haha. Så hade vi en liten musiktävling också, jag spelade musik och de skulle gissa på titel och artist. Haha många garv när de sa HELT fel!

Skolan idag var bra, vi började med studebesök i Kyriakos-kyrkan och annars var det bara soft. Min klass gjorde typ flashmobs i kafeterian och sjöng Baba Wethu på lunchrasten. Gick rätt bra faktiskt! Bara att folk måste börja uppfatta musik på ett annat sätt än: "oh jävla töntar, musikklass!!" Men så sjöng vi igen och då stannade massa folk upp och applåderade, haha.

Nu är jag ensam hemma så jag ska passa på att dunka musik, vi hörs senare!



Ett: Alva på skivinspelning i femman
Två: Vendela på födelsedagsfest i sexan

Love you guys!

Haha lite roligt! Cissi Forss äger!

Här är en liten del av bilderna som knäpptes på lägret. Enjoy!


Huset vi bodde i.










Det kommer många fler senare!

Jag börjar dregla när jag ser dessa bilder, Filippinerna... Finns det något vackrare paradis?
Nu när det är storm och absolut tråkigt väder ute så drömmer jag mig bort till en varm plats med sol, bad och varma kvällar!

Kärleken är evig (163 sidor)

Kärleken är evig 2 (150 sidor)

Fannys.se (9 sidor)

Fanny & Adrian (9 sidor)

Kärlek vid första ögonkastet (17 sidor)

RUBRIK - försvunnen (5 sidor)

Jag och min familj (44 sidor)

Annas dagbok (2 sidor, haha)



Ja, som ni märker så är de flesta bara halvskrivna, haha. Men Kärleken är evig-böckerna är de som jag "satsar" på och skriver allra mest på som ni märker. Det är alltså a4-papper jag skriver, så alla är med.

Nu har vi ätit hos mormor, mycket trevligt! Ska dubbelkolla så jag har allt i väskan, även om jag inte tror att jag kommer behöva så mycket mer än en i stort sett tom väska för att bära hem eventuella papper och böcker! Men det ska jag iallafall göra, kolla så mobilen är laddad och så att nycklarna ligger där de ska. Perfektionist, haha.

När jag sitter och kollar på bilder från sommarlovet, tänker tillbaka på allt, så är det nästan så att ögonen tåras och jag får en klump i magen. Vilken underbart fantastisk sommar jag haft tillsammans med mina nära! De dagar vi varit på landet och bara umgåtts, badat, solat, åkt båt/scooter, ätit god mat på mysiga restauranger vid vattnet, skrattat, haft det så magiskt bra! Och nu är allt slut. Haha, det låter som att livet och jorden ska gå under när som helst, men fy vad tråkigt det känns ändå! Jag vill fortfarande kunna känna att jag kan vakna precis när jag vill, äta frukost i det tempo jag tycker är bra, klä på mig långsamt, gå ner och mysa med hästarna så länge jag vill. Alltså, kunna göra vad som helst när som helst!
Men nu börjar allt igen, stress, läxor, plugg, mer stress, gråt i skolböckerna, träningar, tidiga morgnar och tidiga kvällar som ändå tillslut blir sena bara för att man inte hinner med allt man vill hinna.
Men gud vad jag tjatar och tycker synd om mig själv och alla andra, men så känns det! FAST det ska ändå bli roligt att få se alla igen och höra vad alla har gjort, och det ska på något sätt bli skönt att komma in i rutinerna igen. Ett schema. Så jag antar att detta är nyttigt och att vi har haft lov så det räcker, men ändå hör jag rektorns röst hela tiden: "nu ska vi alla få ett riktigt skönt och låååångt sommarlov med sol, bad och vila. Jag önskar er alla en skön sommar!". Och nu är det där lovet slut, vart tog det vägen? Det känns som att jag bara har hunnit blinka ett par gånger och så ska vi börja igen, vad hände med alla jag skulle göra? Jag hade ju tio veckor på mig att göra allt, vila, umgås, ha roligt. Jo, det har jag ju i och för sig gjort och haft nu. Men det gick för fort! Alldeles för fort.
Jaja, nog om det nu, det kommer fler lov.

Nu ska jag göra allt som måste fixas innan jag kan lägga mig, lär nog inte få mycket sömn inatt, haha. Imorgon ska jag möta mina klasskompisar, mina lärare, min skola och mitt nya läsår med ett leende på läpparna och ha en så positiv inställning det går, då vet jag att jag kommer att lyckas! Fan, det här kommer bli bra!

Hoppas att ni alla, som börjar imorgon, får en otroligt bra start och att ni trivs på respektive skolor och gymnasium! Och så måste jag bara tillägga att bloggningen kommer ju självklart att fortsätta som vanligt, men det kommer nog inte kunna bli lika mycket inlägg och uppdateringar om dagen nu, men jag lovar att göra så gott jag kan!

Stor kram till er ♥